Kostnadseffektiviteten i utsläppsminskningar måste beaktas i klimatlösningar
- katariinakoivula
- 8 jan.
- 2 min läsning
EU måste minska sina nettoutsläpp med 90 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivåer (Council of the European Union, 2025). Klimatpolitiken bygger inte enbart på ambitiösa mål, utan på hur effektivt utsläppsminskningarna uppnås. I det förslag som behandlas av rådet betonas kostnadseffektivitet, teknikneutralitet samt medlemsstaternas olika utgångslägen och styrkor. Jämförelser mellan olika åtgärder måste göras, eftersom varje euro bör ge största möjliga klimatnytta.
Skogsplantering och återvätning av torvmarker är båda naturbaserade lösningar, men deras kostnader per ton koldioxid som binds eller undviks skiljer sig åt. I de nya åtgärderna och scenariot för den nationella energi- och klimatpolitiken har målet för återvätning av torvmarker och tidigare torvtäkter fastställts till 30 000 hektar i Finland till år 2030 (VTT, 2025).
I utkastet till energi- och klimatstrategin föreslås ett tilläggsanslag på 31 miljoner euro för återvätning fram till 2030 (TEM, 2025). Detta skulle innebära att kostnaden för återvätning kan uppgå till så mycket som 103 euro per ton CO₂-ekvivalenter.
Den potential för koldioxidborttagning som kan uppnås genom kostnadseffektiva återbeskogningsprojekt är tio gånger större än tidigare IPCC-bedömningar. Den uppskattade kostnaden för återbeskogningsprojekt är mindre än 20 US-dollar per ton koldioxid, vilket gör dem till ett kostnadseffektivt alternativ (Conservation International, 2024).
IPCC:s AR6-arbetsgrupp III har uppskattat kostnaderna för skogsplanteringsprojekt till mellan 0 och 240 US-dollar per ton (Climate Interventions, 2025). Fuss m.fl. (2018) uppskattar i sin tur kostnadsspannet för återbeskogning och koldioxidborttagning till 0–53 US-dollar per ton borttaget kol. Faktorer som påverkar detta spann är bland annat geografiskt läge, kostnader för skogsskötsel och skogens sammansättning.
”Nu och fram till 2030 är naturbaserade klimatlösningar, såsom återbeskogning, det mest genomförbara och kostnadseffektiva sättet att uppnå koldioxidborttagning i gigatonskala, vilket IPCC har identifierat som nödvändigt för att nå målen i Parisavtalet”, sade Matthew Potts, professor i skogsvetenskap vid University of California.
Utvecklingen av biokol och andra tekniska lösningar för koldioxidborttagning befinner sig fortfarande i ett tidigt skede och är mycket kostsam. I utkastet till energi- och klimatstrategin avsätts 140 miljoner euro i EU-finansiering till utvecklingsprojekt för tekniska kolsänkor (TEM, 2025). Finlands klimatpanel har bland annat uppskattat att kostnaden för lagring av biogen koldioxid skulle ligga mellan 120 och 240 euro per ton omkring år 2030, medan direkt infångning från atmosfären fortfarande skulle kosta 500–1 000 euro per ton år 2035. (YM, 2025)
När kostnader jämförs uppstår en central fråga: varför prioriterar vi inte de åtgärder som ger Finland de största utsläppsminskningarna i förhållande till kostnaderna? Klimatsystemet belönar inte metoder, utan resultat.
Även naturliga kolsänkor är förknippade med osäkerheter. I Europeiska kommissionens förslag lyfts till exempel skogarnas åldersstruktur, störningar och klimatförändringens effekter fram. Osäkerhet kan dock inte vara en ursäkt för passivitet. Som klimatforskaren Michael E. Mann har konstaterat: ”Osäkerheter kring klimatförändringen är inte ett skäl till att inte agera, utan snarare ett skäl att agera ännu mer kraftfullt.” Just därför bör kostnadseffektivitet och riskspridning styra beslutsfattandet.
Källor:
Kommentarer